Bloggutmaningen hos Elin fortsätter.
Och den här måndagen är temat:
Jag växte upp...
Jag växte upp utmed landsvägen
där lastbilarna rullade tätt.
Jag växte upp i det lilla samhället
där alla kände varandra vid namn.
Jag växte upp i en trygg miljö
med närheten till naturen och djuren.
Som tonåring önskade jag mej bara bort,
för vem ville egentligen bo
i sån där liten håla?
Nu när jag är äldre & lite klokare
inser jag att just en sån där liten håla
är en perfekt plats att
låta sina barn växa upp på.
Med skog & ängar runt knuten,
med familj & vänner nära till hands,
med lugn & ro, och trygghet.
Var växte du upp…?
Jag har alltid varit nyfiken på hur det är att bo i en "håla". Har liksom varit mer lockad av det äventyret än att åka till exotiska länder... en dag ska jag kanske våga prova. Nu funderar jag på att våga ta steget och flytta från tunnelbanan. Det känns väldigt wild and crazy för mig.
SvaraRaderaVad härligt! Jo, jag känner igen det där.. Nu längtar jag efter en håla... även om jag trivs i tokstaden södertälje.
SvaraRaderaHa en fin dag! kram
Din beskrivning passar precis in på min uppväxt också och mina tankar kring det.
SvaraRaderaKram Victoria
Precis så är det under tonåren längtar man till nånting större, lite mer aventyr!
SvaraRaderaKram
Visst växte vi upp på en underbar plats! Och roligt hade vi tillsammans! Hoppas att allt är bra med dig, roligt att följa din blogg och se vad du hittar på!
SvaraRaderaJag längtar faktiskt tillbaka till klevshult även om jag bara har flyttat två mil.
Kram från Elin
Hålor är sjukt överskattade i tonåren och sjukt underskattade resten av livet :) Har väl inte vuxit upp i en riktigt tvättäkta håla men undrar om det kanske är det man ska satsa på framöver? Kram Maria
SvaraRaderaJag är också uppväxt i liknande miljö som din men bor nu i en lagom stor stad, ibland, framförallt på våren så längtar jag till landet men trivs väldigt bra där jag bor nu också. Vi får se var vi hamnar nästa gång det är dags att flytta....
SvaraRaderaJo de värderingar mzn har nu som vuxen liknar ganska litet de man hade i sin uppväxt! Vem ville bli som sin mamma liksom? Fast det är annat nu, med år och tid av visdom!
SvaraRaderaPrecis så! Det är, tror jag iallafall, enklare att ge barnen trygghet i sådan miljö. Men, å andra sidan, trivs barnen där föräldrarna trivs. Det tror jag också :)
SvaraRaderaKramar
Ja, Klevshult är en bra plats att växa upp på. Det var den som formade dig och mig. Men dina tankar kommer igen i mina & nu bor jag ju med mina egna barn i en annan "håla". Annorlunda natur absolut, men med samma anda som "hemma". Kram Maria
SvaraRaderaDu är inte så långt från mig bara någon mil söder ut. En liten by utanför Värnamo härligt med små ställen. Ha en mysig morgondag kram Beijan
SvaraRaderaTycker det låter härligt med en håla där alla känner alla, tryggt på något vis..?
SvaraRaderaJag är också uppväxt i en liten håla! :) Gjorde ett försök att bo i stora staden...det höll i 3 månader, sen flyttade jag hem till lugnet och tryggheten igen! :)
SvaraRaderakramar