när man inte behöver vara ensam längre...

Hela veckan har mannen varit bortrest

och jag har varit ensam hemma med barnen.

Förutom att se till att de inte bråkar allt för mycket

eller att sonen drar runt katterna i svansen hela tiden

så kan man ju flytta runt på det där älskade gamla skåpet.

Och när man väl flyttar på det, 

så får liksom de andra möblerna hänga med.

Och så kan man ta ner sommargardinerna

och hänga upp de där lite tjockare vita, vintergardinerna.

Och när man är ensam kan de där gardinerna

bli liggandes ett tag i fåtöljen.

Bara för att katterna gillar att busa runt bland dem,

och för att det är så långt till tvättkorgen.

Och så idag, när man inte behöver vara ensam längre,

så känns det rätt fint att dottern är hos en kompis

och att mannen och sonen är ute och åker.

För då är man ensam på riktigt,

och det kan iallafall jag behöva ibland.

Idag öser regnet ner och det är svårt att inte 

få höstkänslor. Nåja, det är ju tur att jag

 ändå har tagit ner sommargardinerna.