hur är det ens möjligt...?

Hur kan det ens vara så att något som tar typ en halvtimme

 skjuts upp i ett och ett halvt år...?

Fåtöljen, som vi shoppade löjligt billigt, 

köptes och bloggades om här.

Sen har den skymtat förbi här på bloggen, 

med den där pälsgrejen på sej här.

 I sommar har den haft en vit filt över sej,

 som omväxling i misären.

Men nu äntligen, två sömmar, 

en massa häftande med spikpistolen

och besök av en tapetserare (!) undertiden, 

så är den äntligen klädd.

Inget mästerverk precis, men jag är sjukt nöjd.

Och det är ju då man frågar sej, varför, 

hur kunde det ens ta så lång tid?

Får helt enkelt konstatera att ibland

har jag rätt lång startsträcka. 

Sådär ett och ett halvt år.